Släktforskningen står stilla utan arkiven

Våra offentliga arkiv är en grundförutsättning för att släktforskare ska kunna hitta något alls. Men vår långa tradition av att spara inom den enskilda sektorn gör att de även kan lära känna sina släktträd på djupet. Den traditionen måste se till att bibehållas, skriver Lovisa Qviberg.

I nio säsonger har en storpublik bänkat sig då SVT har berättat om kända personers anor i succén ”Vem tror du att du är”. Programserien bygger på släktforskning i offentliga och enskilda arkiv för att ta reda på sanningen bakom släkthistorier som huvudpersonen ofta bara känner till ramarna kring.

I Sveriges Radio sänds samtidigt ”Släktband” som skildrar enskildas släkthistorier parallellt med praktiska råd om hur man kommer en människa nära genom djupdykning i arkiven.

Släktforskning är omåttligt populärt i Sverige. Den tidiga adelsinriktade forskningen har vuxit till en rörelse där vanliga människor står i fokus och där släktforskarföreningar, släktforskardagar och -mässor, litteratur och webbsidor tar en alltmer självklar plats. En rörelse för vilken den gemensamma nämnaren är ”arkiven”.

Sverige har en arkivlag som säger att offentliga arkiv ska bevaras för forskningens behov. Vi har dessutom en lång tradition inom den enskilda sektorn att bevara arkiv av samma skäl. Därför har vi miltals med arkivhandlingar fördelade på flera arkivinstitutioner runt om i landet, till släktforskares och andra forskares gagn.

Variationen i arkiven är nödvändig för att få en bra bild av historiens huvudpersoner. En släktforskare börjar ofta i kyrkoarkiven. Med hjälp av kyrkans längder växer släktträdet fram med anor tillbaka till 1600-talet. Men hur fortsätter man då alla datum från vaggan till graven listats i prydliga släktled? Hur lär man känna en person på djupet?

Det är då arkiv från annan offentlig och enskild verksamhet blir så viktiga; skola och föreningar, sjukhus, fattigvård och sociala myndigheter. Polis och rättsväsende, företag och näringsliv, hembygd. Alla lämnar de arkiv som innehåller pusselbitar som behövs för att ge färg åt våra anfäder och -mödrar. Utan de här arkiven hade forskningen stannat vid kyrkböckernas knapphändiga uppgifter.

A och O för dagens släktforskning är dessutom tillgängliggörandet av arkiv. Släktforskare måste hitta arkiven så att de inte ligger oanvända. Där spelar populärhistoriska program på TV och i radio liksom släktforskarrörelsens folkbildning en viktig roll. Men det behöver göras ytterligare satsningar för att göra arkiven mer lättillgängliga, exempelvis genom digitalisering och publicering på webbsidor och i andra sammanhang. Dagens släktforskare värdesätter de möjligheter som digitaliseringen ger och som möjliggör forskning hemifrån.

För i arkiven finns glädjen. Tillfredsställelsen, gemenskapen. En livslång hobby som ständigt lockar nya släktforskare att använda det värdefulla kulturarv som arkiven utgör.

Lisa Qviberg 
släktforskare med mångårig erfarenhet av arkivforskning

 

Dela med dig av dina tankar