Min farmor som jag aldrig fick träffa!

En son och sonson söker i landstings- och kommunarkiven för att skapa sig en bild av hur hans far och farmor levde – och dog.

Min farmor Gunhild dog 1937. Min pappa var då bara elva år. Han ville aldrig prata om det, och nu är även han död sedan många år.

”Det var något med hjärtat” är ungefär allt han sa om sin mammas död. Bortsett från att ”det var så länge sedan”. Men det fanns alltid blommor på farmor Gunhilds grav.

Jag begärde ut sjukjournalen från Landstingsarkivet, och fick veta att hon dött av s.k. mitrathjärta, ett  förstorat hjärta som en följd av fel på en klaff. Läkaren hade skrivit ner hur hon berättat att hon började känna sig svag redan under graviditeten med min pappa 1925-26, och hur hon sedan fick en tilltagande orkeslöshet under åren som följde. På sensommaren 1937 blev hon inlagd. Men hon ville inte ligga på sjukhus. Mot läkarens rekommendation gick hon hem och dog i sitt hem strax före jul.

Sådant borde påverka barn. Men jag har också tittat skolans närvarolistor för min pappa och hans yngre syster från samma period. De har ingen registrerad frånvaro under den period som deras mamma var svårt sjuk och dog, och inte efter det heller. Tvärtom har de båda mycket goda skolresultat!

Ibland säger trots allt arkivuppgifterna väldigt lite om hur det var att vara ett barn där och då. Men min pappa hade streck i sång hela folkskoletiden! Som den ende i sin klass. Jag vet inte varför. Han kunde sjunga, det minns jag. Kanske kom han ihop sig med läraren, eller så gick det bara inte. Det får jag aldrig veta.