Magnhild Olsson

En arkivarie får ett samtal från sin bror: ”Jag har hittat material om vår farfars kusin i landsarkivet i Härnösand.” De åker dit – och får en egen förstahandsupplevelse av hur släktforskning griper tag i ens nutid.

Min bror började släktforska för ett par år sen och han har använt sig av SVAR och andra fantastiska databaser som finns för släktforskare. I sitt forskande hittade han vår farfars kusin Magnhild Olsson, vars personarkiv finns förvarat hos landsarkivet i Härnösand.

I släkten visste vi att Magnhild var barnavårdskonsulent, som bl a åkte ned till inbördeskrigets Spanien för att driva ett barnhem. Hennes dagböcker från den tiden finns utgivna och Riksarkivet har skrivit om henne.

Men vi ville ”möta henne” direkt själva, nu när chansen så att säga fanns. Så en tidig vår begav min bror och jag oss till landsarkivet i Härnösand för att ta del av materialet – och det var fantastiskt. Det bestod av hennes brev och fotografier och teckningar från barnen på barnhemmet i Spanien.

Då jag själv till vardags arbetar som arkivarie var det enormt roligt att få ta på sig arkivhandskarna och gå igenom materialet. Jag fick en förståelse för hur personer i olika släktforskningsprogram känner ett starkt samband med avlägsna anhöriga i arkivet. För det var precis det jag kände när jag såg hennes arbete med barn i Spanien, då jag själv arbetat med barn både inom och utom Sverige. Deras tecknade bilder från hennes arkiv fick mig att tänka på mina egna studier i bildpedagogik.

När vi satt där och bläddrade bland fotona så hittade vi ett bekant ansikte och vi konstaterade att det är en av våra fastrar som tidigare berättat att hon träffat Magnhild. Det var en inblick i mitt privata liv som tagit del av arkivens skatter.

Jag får återkomma en annan gång om mitt arbete som arkivarie.